Jag vet, det är tråkigt när man rippar någon rätt av, men eftersom man inte får kommentera på Dick Erixons blogg, så får jag ta med hans inlägg och sedan min kommentar direkt. Hoppas det går bra…

Huvudledaren i Dagens Nyheter slår huvudet på spiken om hur vi kan skapa fler jobb och ta oss ur lågkonjunkturen, I stället för las:

Den rigida principen om ”sist in, först ut” är på många håll fortfarande utgångspunkten vid uppsägningar. Det skadar företagen och hämmar rörligheten på arbetsmarknaden. Med ett avskaffande av las skulle arbetsgivarna kunna behålla nyckelkompetens och samtidigt bli mindre försiktiga vid nyanställningar. Fler skulle också våga byta jobb när rädslan att ”hamna sist i kön” försvinner. Paradoxalt nog skulle en sådan nyordning stärka både fackets roll och samarbetsklimatet på arbetsmarknaden.

Under etthundra år 1870-1970 hade Sverige världens högsta tillväxt. Det är ingen slump att vi började rasat i välståndsligan samtidigt som vi på 1970-talet införde Lagen om anställningsskydd, LAS, och en rad andra statliga regleringar av arbetsmarknaden.

Arbetsrätten är en tvångströja som gör nya, växande företag omöjliga.

Vill vi att bevara vårt välstånd måste vi släppa kreativiteten fri igen. Bara genom att slopa arbetsrätten skapas den nödvändiga flexibiliteten, både för anställda medarbetare och arbetsgivare.

När ska Alliansen lyssna?

Dick glömmer dock en sak: skattetrycket. Visserligen började stigningen redan på 1930-talet, men att gå från ett totalt skattetryck på 40% 1970 till 50% 1980 har ju oerhört dämpande effekter på samhället i allmänhet och arbete i synnerhet. I övrigt håller jag med – regeringen bör ta dessa saker till sig, men jag tror att om dom får förnyat förtroende i valet 2010 så blir detta bland det första att ta tag i.

Valtaktik helt enkelt…