Mona Sahlin och Tomas Östros presenterar idag på DN Debatt deras plan för Sveriges framtid. Eller iaf för socialdemokraternas höstbudget-förslag… Mycket lösa påståenden som dels är svåra att bemöta
Dessa nya skattesänkningar som Reinfeldt beskriver som en ”finanspolitisk stimulans” kommer enligt finansdepartementets egna kalkyler att närmare till hälften tillfalla höginkomsttagare.
i kronor räknat ja, inte procentuellt. Dels påståenden som leker med sanningen
Skattesänkningarna redan några månader efter regimskiftet tog inte hänsyn till konjunkturläget. De var ofinansierade och därför tvingades Riksbanken höja räntan.
eftersom räntan började höjas redan i början av 2006, när just (s) satt vid makten, dels ren lögn:
Inte minst kommer vi att satsa på alla de unga som regeringen övergivit.
Att övergiva betyder här att man har tagit in CV-skrivar-kursen och ”Datorteken”. Arbetsmarknadsåtgärder alltså… Vad det gäller jobbavdraget så verkar inte det falla i god jord:
Effektiviteten i denna skattesänkning kan ifrågasättas [det kommande steget i jobbavdraget]. När hushållen känner oro för framtiden kommer sannolikt extra pengar snarare att sättas in på sparkontot än konsumeras. Dessutom sparar höginkomsttagare generellt en större andel av sina inkomster än låginkomsttagare.
Här skriver hon faktiskt att dom inte vill att folk ska spara. Folk skall inte ha en möjlighet att bygga upp en ekonomisk trygghet på egen hand, utan att vi ska överlämna våra pengar till staten så att den tar hand om oss. Att kunna stå på egna ben är det viktigaste som finns – det stärker självkänslan och gör att vi mår mycket, mycket bättre. Men det tycker tydligen inte Mona.
Indien och Kina utbildar miljoner civilingenjörer per år ska inte Sverige gå i motsatt riktning och minska platserna på högskolan
Kanske skillnad på högskola och högskola. Kvaliteten måste vara viktigare än kvantiteten – det går inte att alla småorter i landet utbildar ingenjörer, om dom inte är duktiga. Dessutom lär knappast alla pengar satsas på ingenjörsutbildningarna – det blir nog mycket annat också.
Just nu pågår ett ras i kvaliteten i välfärden när resurserna minskar på grund av försämrad ekonomisk utveckling och ogenomtänkta skattesänkningar
Enligt en artikel i SvD (ej on-line) som jag hittade hos Dick Erixon, har vi idag aldrig lagt ut mer pengar på sjukvård, skola och omsorg. Vidare har (s) missat det som vårbudgeten var tänkt att göra:
Så sent som i våras lade regeringen en budget kliniskt ren från investeringar för att ta itu med den vikande arbetsmarknaden, försämrade ekonomin och de ökande priserna. Bristen på konkreta insatser i vårbudgeten var obegriplig och oansvarig.
Arbetet med budgeten gjordes om inför detta året. Vårbudgeten skulle vara mer en budget med bred pensel: inga detaljerade förslag eller reformen. Här skulle snarare en mer allmän bild målas upp – de konkreta förslagen kommer i höstens budget. Fast Mona & Tomas kanske valde att hoppa över den paragrafen.
Hur (s) satsningar skall finansieras står det dock inget om. Dom ska bara genomföras… farligt att då anklaga regeringen för ofinansierade skattesänkningar. Men nu verkar det som att reformutrymmet är stort, kanske upp mot 30 miljarder. Då kan man väl knappast kalla dom för ofinansierade – om man nu inte ser det som principiellt viktigt att aldrig, aldrig, aldrig sänka skatten. Är det så (s) vill ha det?
Uppdatering:
Debattartiklen bemöts även hos Mona ljuger och Danne Nordling.