Såhär skriver kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth:
Fria och självständiga medier är en förutsättning för den mångfald i nyhetsförmedling och opinionsbildning som är så central i en demokrati. Att garantera yttrande-, tryck-, och etableringsfriheten, och därmed mångfalden, är mediepolitikens viktigaste uppgift.
Därutöver anser regeringen att det behövs ett särskilt stöd till marknadsmässigt svagare tidningar för att säkerställa att läsarna får en reell valfrihet. Det är skälet till att regeringen försvarar det svenska presstödet.
Precis som med Public Service-argumentationen finns det två delar som är helt uppåt väggarna:
- ”Fria och självständiga” – får man pengar från staten är man ”fri”, får man pengar från någon annan (läs företag) så är man ”ofri”. Enligt anhängarna av statlig inblandning av allt och inget. Dock kritiseras (av SVT exempelvis) andra länders media där staten lägger sig i. I Sverige har vi dock en stiftelse (SVT) och presstöd (tidningar) som skall garantera något slags vattentätt skott mellan dom som ger pengarna till dom som skall producera den fria informationen. Antingen anser man att all information som får pengar från en part är ”ofri” eller så struntar man i vart pengarna kommer ifrån och ser till innehållet.
- Litar man inte på att vi mediakonsumenter kan sålla information och inte se media som vi tycker är ”ofri” och partisk? Tror beslutsfattarna att vi är så pass korkade att vi tror allt som vi se och hör i tidningar och på TV och inte har ett uns kritik i det vi ser? Idiotförkklarande helt enkelt…
Varför nu en borgerlig regering tar strid för presstödet begriper jag inte, men tänker man efter på den sosse-light politik utan några som helst liberala inslag (möjligtvis jobbskatteavdraget) så borde man ju inte vara speciellt överraskad. Att ge
[SvD » Brännpunkt » Regeringen tar strid för presstödet] [SvDs Mediablogg]