På SvD finns idag en mycket läsvärd ledare… det handlar om de många miljardärer i USA som skänker bort miljoner och miljoner till forskning, utbildning – inte bara i fattiga länder men också inom landet. Det ”hör liksom till” att göra det. Men detta görs i mycket liten utsträckning i Sverige – och varför det? Jag tror att ledaren sätter huvudet på spiken:
I ett land där det offentliga länge både bekostat och drivit det mesta av den samhällsnyttiga verksamheten, samtidigt som skatteuttaget har varit stort, ser få varför man skulle lägga sina redan beskattade pengar på saker som staten i någon form tagit sig an att sköta. Har förkovran och sparande dessutom bestraffats med höga marginalskatter och förmögenhetsskatt synes skälen till att ge av sina slantar kanske ännu mindre.
Och detta gäller i alla inkomstskikt – inte bara förbehållet de ”rika”. Det är bara det att det tar sig lite olika former. De ”rika” ger oftast inte så mycket i bidrag, de som inte har pengar vill ha det mesta bekostat av det offentliga: allt från fotbollsplaner till fritidsgårdar till sin hobby (hattmuseer, kvarnstensmuseer osv). Eftersom vi själva inte har någon förmögenhet kan vi inte bekosta dessa nöjen själva och vill då att det offentliga skall skjuta till. ”Vi betalar ju ändå så mycket skatt, så lite kan vi väl få igen”.
Sedan när man ser några av de exempel som nämns i artikeln; Michael Dell, Bill Gates och Warren Buffett är dessa något som vi har väldigt ont om i Sverige: nämligen ”self-made men”. Alltså personer som ”du och jag” som har kommit på en idée och sedan lyckats – och lyckats rejält. Sveriges senaste exempel på detta är väl Ingvar Kamprad – men sen har det varit svårare med personer som detta.
Kan det ha med att det i Sverige är oerhört svårt att arbeta ihop en förmögenhet? Som en annan SvD-ledare skriver:
Förmögenheter uppstår på andra sätt: genom stigande fastighetsvärden, tur med ombildningar till bostadsrätt, lotterivinster och arv. För företagare handlar det ofta om att sälja av och låta rörelsen gå ur familjen. Först genom att lägga av kan man få ordentligt med pengar i handen.
[SvD] [Folkkapitalism]